Extreme är här på date med Ecco :o)

Idag tog vi alla lite sovmorgon. Inte ofta William vill göra det, men han sov lite oroligt inatt. Han hade nog lite feber och så är det nog någon ny tand på väg. För hela dagen igår så gick ha och bet på saker, precis som om det kliade och någon tand ville titta fram. Han till och med bet pappa i låret så han skrek till och där stod jag och kämpade för att hålla mig för skratt och försökte förklara för honom att så får man ju inte göra *fniss*.
Men när han väl vaknade imorse så var han den där goa, glada pojken som han för det mesta är, så det var inte långvarigt i alla fall.

Sedan vet jag faktiskt inte vart dagen tog vägen för vips så var det på sena eftermiddagen.
Så vi bestämde oss för att få några ärenden gjorda innan det var dags för oss att åka till Norrköping och hämta vår foderkatt Extreme för parning. Min man fick köra mig då jag kappt får plats bakom ratten så jag kan köra ordentligt själv. Och det gjorde han så gärna *hehe*. Jag och mina påhitt med katter som han brukar uttrycka sig ;o)
Extreme är så himla go! Mamma upp i dagen. Hon beter sig precis som Elise. Men ibland får hon den där riktigt grymma looken och då ser man vem som är pappa till henne också (Herkules).
Hemresan gick bra. Hon pep lite i början, men sedan la hon sig och somnade till. Hon hade ju sällskap av William i baksätet som satt och pratade med henne hela vägen ;o)
Väl här hemma så fick hon träffa Ecco och det var väl så där lagom populärt. Och jag blir lika full i skratt åt Ecco varje gång. Han liksom blåser upp sig och gör sig jättestor för honorna som om han vill sätta respekt i dem det första han gör *haha*. Och han lyckades denna gång också så Extreme gömde sig under soffan. Och nu har han suttit där och kikat på henne och försökt locka på henne med sina fina läten. Allt för att hon ska komma fram.
Jag tror nog de är igång imorgon med parningar så fort hon förstått vart hon är och allt lagt sig lite. Åtminstone hoppas jag massor på det!

Själva har vi nu suttit och proppat i oss en varsin pizza och det var sååå gott ;o) Orkade inte ställa mig och laga mat när vi kom hem.
Fick ett samtal ikväll från Susann som har tagit över Bessie och det fungerar så himla bra. Precis så som hon beskriver henne har hon alltid varit så det verkar som om hon fann sig tillrätta snabbt och trivs som ensamkatt där hon får stå i centrum. Och det känns så himla bra och skönt för oss också. Tusen Tack Susann för att du ville ge Bessie ett nytt hem och hjälpa henne med övervikten!

Nu tänkte jag att jag skulle fixa till bloggens utseende lite. Den ser ju så tråkig ut nu. Sedan ska jag försöka sova.

PS. Tack till alla som kommenterat Ecco och de nya bilderna jag tog. Kul att flera gillar honom så mycket. Jag är så nöjd med honom och är evigt tacksam gentemot Christine för att jag fick köpa honom.

Kram Martina